STENEN

ARKITEKTENS TANKAR

Välkommen! Precis så är tanken att alla på Stenen – både boende och besökare – ska känna; området ska vara en omhändertagen plats som inbjuder till gemenskap över gränser. Det ska vara enkelt att leva ett gott vardagsliv på Stenen.

Stenen är utformat av teamet på Radar arkitektur & planering i Göteborg, där Ulrik Neuendorf är arkitekt. Här berättar han om vad de – både funktionellt och känslomässigt – vill uppnå med arkitekturen på Stenen.

MED NATUREN IN PÅ KNUTEN

– Stenen har ett sällsynt läge; i Tvååker nära Varberg, och framför allt mitt i naturen. Vi vill bevara och förhöja att här finns ett öppet, kuperat hagmarksområde med gärdesgårdar, stora ädelträd och mindre åkerholmar. Den lantliga miljön kommer att prägla området, och bidra med lugn, trygghet och harmoni. Till exempel kommer bostäder att ha balkonger längs hela bredden, vilket ger en direkt koppling till naturen runt omkring.

Området kommer att ha era bostadstyper, såväl villor/parhus som flerbostadshus, och alla kommer ha lantlig karaktär och bli en naturlig del av platsen.

EN TREVLIG PLATS FÖR ALLA

Oavsett om du bor i bostadsrätt eller hyresrätt kommer du att bo i en miljö som är berikande. Gatorna, gångarna och innergårdarna är skapade för att ge plats åt lek, avkoppling och spontana möten. Barnen kan enkelt ta sig runt i villa- och parhusområdet utan att behöva korsa trafikerade vägar, något som skapar rörelse och också är trafiksäkert. Det finns en öppenhet mellan trädgårdarna, som kopplar samman området och gör det möjligt att möta varandra och den omgivande naturen.

GENOMTÄNKTA BOSTÄDER

– Med utgångspunkt i det lantliga och traditionella har vi skapat naturliga bostäder i modern tappning, säger Ulrik. Alla bostäder – villor, parhus och lägenheter – är genomtänkt planerade och yteffektiva; självklart finns alla de bekvämligheter som varje modern människa kräver. Insidan hänger ihop med den natursköna omgivningen, och detaljerna får samma vikt som helheten. Inspirationen är hämtad från halländska gårdsbyggnader med lantlig karaktär. Flerbostadshus och villor förses byggs i trä; taken är antingen röda betongpannor eller svarta papptak. Husen får lantliga och matta färger som faluröd, almogegrön, dalablå och ocragul.

– Vi människor har en längtan efter vårt ursprung, säger Mattias. När vi kommer ut i naturen blir vi lugna och mår bra. Att i ett pressat arbetsliv komma till den oasen är helt avgörande. Jag skulle inte överleva utan den andningspausen.

Själv är han uppvuxen mitt i naturområdet, på farfars gård mellan Humsjön och Skärsjön. Han har barndomsminnen från jakten och fisket, och minns hur hans far och farfar röjde och gallrade skogen när så behövdes.

– Landskapet finns så djupt rotat i mig; jag kan varenda stig. Här har jag lekt, sprungit, cyklat, vandrat, åkt skidor, övernattat, jagat, fiskat och simmat, säger Mattias drömskt. Det är bara att gratulera alla som får bo så här.

Sveriges största trailrun-lopp

Idag bor Mattias i Tvååker med sin fru och deras två barn, som är 9 och 13 år. Han tar ofta med sig sina barn på löpar- och cykelturer till Åkulla. Sedan 2015 arrangerar han också – en gång på sommaren och en gång på vintern – Bocksten TrailRun, ett populärt löparlopp som går på områdets naturstigar.

– Vi är på väg att bli ett av Sveriges största trailrun-lopp, vilket är superkul. Jag är med och lägger alla banor, från 10 till 45 kilometer, och naturen gör att upplevelsen blir alldeles galet vacker för löparna.

Perfekt läge

Att Tvååker nu växer ser Mattias som enbart positivt. Förutom nya influenser och generationer till orten framhåller han det svårslagbara läge som Stenen-borna får.

– Du kan jobba i Varberg, och ha nära hem. Och när du kommer hem har du några kilometrar till havet vid Björkängs havsbad, och några kilometrar till bokskogarna. Du har cykelavstånd till Öströö Fårfarm, och kan komma hem med kött och delikatesser för grillkvällen. Det är bara att ge sig ut. Det är livskvalitet att bo med ett sådant läge.

Vi möts på Gööks – konditoriet mitt i Tvååkers hjärta. Det doftar av nybakat, och det är lätt att bli villrådig när det ska väljas bakelse till kaffe. Det blir trångt runt fikabordet.

Runt bordet sitter Jerry Ericksson, 58, som har bott hela sitt liv i Tvååker. Och bredvid sitter Therese Claesson, 33, med sambon Dick och barnen Vera, 5, och Tage, 4. Vi pratar om livet i Tvååker.

Perfekt med småbarn

Jerry: Numera är våra två barn utflugna – en son i Stockholm och en dotter i Falun – men jag minns när vi var småbarnsfamilj; det funkade så bra, eftersom allt finns här: förskola, skola, butiker och senare allt med fotboll och innebandy. Redan på 1990-talet pratades det faktiskt om att det skulle byggas på Stenen, så det är trevligt att se det bli verklighet nu. Det kommer bli ett fint område för många. Och ett lagom avstånd till Varberg.

Therese: Ja, det är perfekt för barnen här. Vera och Tage stortrivs på Sunnanängs förskola, som ligger precis här bakom Gööks. Det finns ett naturbruksgymnasium nära också – Munkagård – och dit brukar vi ta med picknick och kolla på djuren. Där finns också en ny naturlekplats. Överhuvudtaget älskar våra barn att vara på lekplatser; det finns flera mindre sådana i Tvååker, och just nu bygger de en större lekplats vid den nya parken precis här bredvid.

Stark föreningsanda

Jerry: Det finns en positiv tillsammans-anda här, skulle jag säga. Folk på byn tror på Tvååker, och tycker om när det byggs för framtiden. Man sluter upp vid större händelser – föreningslivet är starkt – och ibland stannar man till och hälsar eller växlar några ord, till exempel i mataffären. I rondellen mitt i Tvååker står en staty av en tandem-cykel. Varför? Ja, tandem … två åker … Tvååker. Det säger mycket om andan här.

Therese: Haha! Jag håller med dig om det starka föreningslivet. Själv har jag spelat i Tvååker Innebandy sedan jag var 12 år, och är numera en stabil och rutinerad back i damlaget i division 1. Vi är ett gott gäng, och spelar match nästan varje helg. Jag för-
söker vara med så ofta det går, med tanke på att jag jobbar skift på Ringhals. Det blir många kvällar, nätter och helger i kontrollrummet. ”Är du typ Homer Simpson?”, frågar folk ibland. ”Ja, precis som Homer Simpson – fast med bättre koll.” Vad arbetar du med, Jerry?

Macken och semlan

Jerry: Min morfar byggde macken nere i Björkäng 1958, och sedan blev det även vägkrog. 1988 flyttade vi till nuvarande läge vid E6:an. Tillsammans med mina föräldrar och bröder drev vi verksamheten, som senare såldes 2010. Vi hade Gööks som leverantör i många år, och jag minns att jag åkte förbi här tidigt på morgonen och hämtade nybakade frallor. På 60- och 70-talet hade bageriet en Volvo Duett som de åkte runt med och sålde bröd och kakor på landsbygden.

Therese: Åh, jag har också härliga barndomsminnen härifrån. Jag minns när pappa varit här och kom hem med den bruna påsen med fika – det var stort och lyxigt. Och nu får jag gå hit med våra barn, de vill ha ALLT, men oftast blir det chokladbollar. Semlorna är också väldigt goda.

Borta nära, hemma bäst

Jerry: Det är lätt att trivas i Tvååker. När vi är lediga, min fru och jag, passar vi på att promenera, umgås med vänner, och bara vara hemma. Sedan 2010 arbetar jag för Veddige Buss; ena dagen är det skolturer över dagen, och nästa dag kan det bli en flerdagarsresa till Sälen, Stockholm, Köpenhamn eller Berlin. Det är ett omväxlande arbete, där jag träffar många glada, förväntansfulla människor.

Therese: Tvååker har ett läge som närmast är perfekt. Jag kan ta motorvägen raka vägen till jobbet, det tar max en halvtimme, och det är ännu närmare in till Varberg, där min sambo Dick jobbar och tränar. Men det mesta finns på hemmaplan; på helgerna gör vi gärna en utflykt med barnen till Höråsen, där det finns grillplatser, utsiktsberg och pulkabacke. Jag tror absolut att vi bor kvar här om 10 år, för det är ett tryggt och lagom stort samhälle med nära till allt.

Stranden vid Björkäng är som gjord för kitesurfing. Det säger Arild Kristiansen, 35, som sedan 2004 driver Surfskolan i Varberg, och har utbildat många hundra i konsten att bemästra vågornas kraft.

Hur hamnade du i Varberg?

– Jag var 18 år då jag fann kärleken här – i dubbel bemärkelse. Jag har alltid haft en stark dragning till havet; redan som 6-åring började jag segla, och strax innan tonåren blev jag såld på vindsurfing. Jag är uppvuxen i Järna, 5 mil från Stockholm, och åkte ofta till Öland på somrarna för att surfa. Jag minns den sommaren då jag var 18 år; det blåste dåligt på Öland, och någon där berättade för mig om Varberg – ”det är Sveriges surf-mecka, riktigt höga vågor.” Jag körde rakt över Sverige i bilen som jag lånat av mamma. De lokala surfarna tog emot mig med öppna armar. Det var något som föll på plats, och jag kände mig så hemma i Varberg. Dessutom träffade jag min första stora kärlek den sommaren. Valet att flytta hit var inte svårt.

Och kite-surfing, hur upptäckte du den?

– På en åker hemma i Järna, faktiskt. En kompis och jag hade fått tag i en kite med en 2-linors-drake; de var omöjliga att bromsa, och vi fick oss några ordentliga åkturer och rejäla skrubbsår. Efter ett par misslyckade försök på havet gick vi tillbaka till att vindsurfa. Det dröjde ytterligare 3-4 år innan jag gav mig på det igen. Jag såg en kille som kitesurfade i Varberg, och bestämde mig för att ”det där MÅSTE jag lära mig”. Nu hade drakarna fått fyra linor istället för två, vilket gjorde den lättare att hantera. Jag fastnade direkt, sålde min vindsurfing-utrustning och köpte mig en kite-bräda samma dag.

Varför är kusten vid Björkäng så perfekt för att surfa kite?

– I till exempel Apelviken och Träslövsläge kan det bli stora vågor, vilket är perfekt när du vågsurfar. Längs stranden vid Björkängs Havsbad är det långgrund sandbotten och jämn vind tack vare den öppna kusten; därför är det som gjort för kitesurfing där. Om du kommer hit ner en sommardag då det blåser 7 m/s kan du se över 60 kitesurfare som är ute på havet. Stämningen på stranden är härlig, eftersom alla hjälper varandra att starta och landa; alla delar passionen för havet och sporten.        

Vilket är ditt härligaste kite-surfing-minne?

– Det är lätt att tänka på sommaren, och visst, att kite-surfa ihop med vänner en sensommardag när solen går ner i havet är magiskt. Men jag kan också uppskatta att surfa mitt i vintern när man får ta sig igenom snö och is på vägen ut till vågorna. Det är en sådan kontrast till varma sommardagar. Jag minns särskilt en kall februaridag. Jag kitesurfade mellan isflaken, och en säl lekte med mig i vågorna. En maffig natur-
upplevelse – det var som att surfa i sorbet!

Varför startade du Surfskolan?

– För att förmedla kunskapen och glädjen till andra. Från början, 2004, var det i mycket liten skala. Jag hade någon extra våtdräkt och bräda, men allt eftersom kom det fler och fler som ville lära sig av mig. Idag är vi Sveriges största utbildare inom kite- och vågsurf. Framför allt gör vi mycket företagsevent, där vi varvar surf-aktiviteter med föreläsningar och fantastiskt god mat på stranden, levererad från någon av alla våra duktiga restauranger i Varberg. Efter snart 15 år med Surfskolan är det fortfarande fantastiskt att se den frihetskänsla som det ger varje deltagare – oavsett ålder och kön – att för första gången glida fram över havet. Och ja, alla kan lära sig surfa: det är du mot vågorna och vinden. När du bemästrar din första vändning eller ditt första hopp blir du lycklig som ett barn på julafton.